London…

… min berattelse!

For over fyra ar sedan blev jag foralskad och sedan dess har livet varit en berg- och dalbana, med hoga toppar och djupa dalar. Jag har oberaknelighet manga ganger kant min foralskelse dala och allt for manga ganger kant besvikelse och uppgivenhet. Trots detta har jag stannat kvar, kampat och forsokt att fa ordning pa allt. Jag ville ju verkligen att det skulle fungera och att vi skulle bli lyckliga tillsammans!

De forsta aren var valdigt jobbiga, jag kande min ofta ensam och uppgiven. Det spelade ingen roll hur mycket jag forsokte, det blev aldrig bra. Allt kandes for stort och ogreppbart – en vilsen liten flicka fast i en djup djungel. Det hande ofta att jag funderade pa att packa mina vaskor och fly, fly fran allt frammande och allt laskigt. Idag ar jag valdigt glad att jag stannade kvar, for jag ville inte fly, jag ville inte ge upp! Jag ville leva har och jag ville bli lycklig.

Det forsta aret var det jobbigaste och mest turbulenta. Efter nagot ar borjade allt battre och lattare. Jag borjade lara mig hur jag skulle tackla situationer och jag borjade kanna mig som en del i var relation. Sahar drygt fyra ar senare ar jag positivt overraskad over att jag fortfarande ar kvar, jag ar overraskad over min styrka och vilja att kampa, trots att det stundtals var valdigt jobbigt. Jag insag nog redan vid ett tidigt stadie att om jag kampar och forsoker sa kommer detta kunna bli nagot riktigt bra! Tva saker holl mig kvar, min karlek till Carl och min nyfikenhet pa staden!

Det har verkligen inte varit en latt resa, lilla tjejen fran Varmland som for sex ar sedan flyttade till Stockholm och tva ar efter det till London!

Flytten till Stockholm var ganska latt, jag adapterade mig val och trivdes som fisken i vattnet – det var ju anda Sverige. Flytten fran Stockholm till London trodde jag skulle bli lattare, idag inser jag hur naiv och omogen jag var.

Otroligt naivt men jag trodde att Londonlivet skulle bli som Stockholmslivet, att Londonborna skulle vara som Stockholmarna, oj vad jag hade fel! London kandes hysteriskt stor och ogreppbar. Jag forstod mig inte pa kulturen och hur allt fungerade, jag kande inte en kotte och jag var helt beroende av Carl och hans vanner. Trots allt stod och peppning fran Carl sa kande jag mig otroligt utanfor och ensam. Allt blev saklart battre efter en tid. Idag har jag aterfatt mitt sjalvfortroende och sjalvkansla, jag har vuxit upp, hittat mig sjalv och jag har skapat mig ett eget liv har i London!

Fyra ar har gatt och antligen kanns London som mitt hem! Efter ett jobbigt forsta ar sa insag jag vilken otroligt underbar stad detta ar och idag ar jag mer foralskad i London an vad jag nagonsin har varit!

Jag ar valdigt lyckligt som har mojlighet att bo och leva ett sant underbart liv som jag gor har i London! Livet kunde inte vara battre!

Lite blandade bilder fran mina fyra ar har i London!
Det har verkligen hant mycket med mig under dessa ar, lilltjejen har borjat vaxa upp till en kvinna!

Ett tips for er som kanner er uppgivna och langtar hem. Kampa pa, jag lovar att allt kommer bli battre. Ni kommer alska staden, ge det bara lite tid! Nagon klok manniska (jag tror det var Carl) har sagt att det tar upp till tre ar innan du kanner att London ar ditt hem, stannar du langre an tre ar sa kommer du troligen alltid att stanna kvar!

(28 May 2009)